Klotberras hemlighet

På fredag kväll den 31/10 kommer vi att försöka lösa mysteriet om Klotberras försvinnande. Vi ger oss ut i skogen, förlitar oss på månens sken och hjälps åt så gott vi kan.

Här följer berättelsen om Klotberra, läs gärna igenom och fundera, det är bra att veta så mycket som möjligt för att vi skall lyckas.

Mysteriet om Klotberras försvinnande.

Här får ni nu läsa berättelsen om Klotberra, han var en liten kutryggig gubbe som gick omkring i Mölnlycke för många år sedan och drog blickarna till sig.

Han gick omkring och släpade ett ben efter sig, armen hängde och allt som oftast skrek han till och jämrade sig över hur ensam han kände sig.

Alla undvek honom. Ingen ville komma för nära, man fick liksom rysningar utefter hela ryggraden och upp i nacken när Klotberra gick förbi. Man kände kalla vindar när man kom i närheten av honom och han stank, ni skulle bara veta hur det luktade från Klotberra.

Helt omedvetet så vred man undan ansiktet så fort han kom i närheten. Eftersom alla reagerade på det sättet så är det heller inte så många som sett hur han såg ut.

Alla pratade om honom, men samtidigt så var det ingen som ville kännas vid honom.

Han hette Bert, de flesta tyckte att det var oerhört obehaglig att komma i närheten av  honom. Man tog långa omvägar för att slippa höra hans jämrande och se det släpande benet.

Lukten eller snarare stanken kände man oftast av ändå, den kom man inte undan.

Bert själv verkade dock inte bry sig något nämnvärt, han fortsatte med sina långa obehagliga promenader i samhället.

Åren gick och folket i byn började vänja sig vid Berts promenerande.

I stället riktades blickarna mot Göteborgspolisen. De hade dykt upp i Mölnlycke.

Det var höst, jag tror det var oktober. Regnet piskade, det var mörkt och kallt. Blåsten gjorde att det kändes som att det regnade småspik. Det tjöt i träden uppe i skogen när stormbyarna drog fram.

Man kunde höra smällar från skogen, det lät lite som dova pistolskott.

Polisens förklaring gällande det smällande ljudet var att de uppkom när regnet piskade mot marken så hårt att stenarna på marken slog ihop.

Detta hade Mölnlyckeborna svårt att tro på, inte kan en regnskur få stenar att låta som pistolskott.

De började syna polisens arbete, ställde polisen mot väggen och krävde svar. Även om polisen gjorde så gott de kunde så blev folket inte imponerade av vad de gjorde.

Vad var det som hade hänt egentligen?

Varför kryllade Mölnlycke av poliser?

Jo, så här var det. Människor hade börjat att försvinna helt spårlöst på de mest konstiga sätt.

Det var därför alla poliser strök omkring överallt.

Det fanns en man som jobbade som vaktmästare och behövde jobba sent en fredagskväll för att låsa lokaler som hastigt blivit uthyrda.

Han ringde och meddelade sin fru att han skulle bli sen, men mitt i samtalet blev han avbruten och bad frun vänta.

Han la ifrån sig telefonen. Hon hörde på avstånd att mannen pratade med någon och att han lät irriterad. Hon hörde att han skrek något i stil med: Försvinn härifrån…. självklart kommer jag att vinna….

När han åter tog upp telefonen och fortsatte prata med sin fru ville han inte berätta vad det handlade om, han sa att det var något gammalt fyllo som kommit på villovägar, sedan avslutade han samtalet.

Det var sista gången någon hörde något från honom, han kom aldrig hem och försvann spårlöst.

Polisen hittade hans telefon, och vid den låg konstigt nog ett bouleset. Inga fingeravtryck eller annat dna, bara släpande spår och ett gammalt rostigt bouleset.

Det dröjde inte många dagar innan det försvann fler, denna gång ett gäng ungdomar.

Deras sista kända registrering och observation var ett kortköp de gjorde på Hemmakväll.Kassörskan på Hemmakväll kom väl ihåg ungdomarna, de hade verkat väldigt glada och förväntansfulla.

De skröt och pratade högt och tydligt om hur rika de skulle bli. De pratade om någon form av lek eller tävling som skulle inbringa stora summor pengar.

Att det skulle finnas några risker eller andra farhågor i överenskommelsen fanns inte på ungdomarnas näthinnor, de var övertygade om att pengarna bara skulle rulla in.

Kassörskan berättade att de rusade ut från Hemmakväll och sprang åt vänster uppför backen som leder till skogen. Det finns ögonvittnen som såg ungdomarna ta höger i en rondell där det står stenar som ser ut som pusselbitar, sedan var de borta.

Även denna gång hittade polisen bouleklot, de låg i rondellen bland resterna av godiset ungdomarna köpt på Hemmakväll.

Ännu ett gäng som spårlöst försvann… Polisen fattade ingenting, de fortsatte med sin utredning och letade vidare men lyckades inte hitta någon misstänkt.

Fler personer försvann, massor med pensionärer, eller som vi i “boulevärlden” säger, veteraner. Det försvann minst en veteran i veckan.

Nu började det bli riktigt obehagligt att röra sig på Mölnlyckes gator, ingen kände sig säker längre.

Samtidigt började rykten sprida sig fort i samhället, alla var livrädda.

Det hetaste ryktet blev just det om Bert. Fler och fler misstänkte honom och eftersom det alltid hade dykt upp mystiska bouleklot i samband med att folk försvann så fick han smeknamnet Klotberra.

Polisen försökte också utreda alla rykten som spreds runt Klotberra, hans mystiska uppträdande och de rysliga promenaderna, men det gav ingenting. Man lyckades inte ens reda ut vart han höll hus.

När man försökte följa honom så slutade det alltid likadant. Han gick uppför backen som ledde mot skogen och tog höger i rondellen med de stora stenarna som ser ut som pusselbitar.

Strax därefter gick han in åt vänster och sedan försvann han blixtsnabbt in i ett svart hål under den stora vägen.

Ingen har lyckats se vart han tar vägen, man har alltid fått avbryta sökandet och återvänt tillbaks till samhället.

Visst fanns det några orädda, tappra superhjältar som jagade efter Klotberra in genom det svarta hålet under vägen men de stackarna har man aldrig mer sett till, ingen har återvänt.

Polisen gjorde allt de kunde för att försöka reda ut vad det var som hände. Det här med boulekloten förbryllade alla. Varför lämna bouleklot? Inga fingeravtryck eller dna lyckades man hitta.

Otydliga släpande spår syntes, nästan som om någon hasat sig fram, men om det var förövaren eller offrets spår kunde man aldrig lista ut.

Många människor försvann, men med tiden blev det allt färre… Nu är det nog 15-20 år sedan polisens arbete lades ner.

Varför utredningen lades ner framgick aldrig. Troligtvis ansåg polisen att de gjort allt som stod i deras makt. Rätt eller fel, det får vi aldrig reda på.

Polisen har tagit sitt beslut och det är bara att acceptera. Samtidigt är det ju faktiskt så att det inte försvinner alltför många nu för tiden…

Bara för att polisen slutat jobba så innebär det inte att folket i Mölnlycke känner sig trygga. De vill fortfarande veta vad som hänt med alla de försvunna människorna och vem som ligger bakom.

De absolut flesta är helt övertygade om att det är Klotberra som är den skyldige. Ingen har ju i och för sig sett något men många tyckare finns det.

Att Klotberra skulle ha något riktigt motiv är dock en detalj som är svårt att bevisa.

Att han var skräckinjagande där han vankade fram är nog alla överens om. Men så mycket mer än så vet man inte.

Klotberra sågs alltmer sällan, hans promenader i samhället blev allt färre och en dag var han bara borta.

Efter det att Klotberra slutade ta sina promenader så har det inte försvunnit fler personer I Mölnlycke. Nä, nu ljuger jag lite, det brukar komma bort några stycken varje år och det är just i dessa tider när halloween står för dörren.

Varje halloween hörs det ljud ifrån skogen, skrikande, jämrande och klagande. Man kan också höra det smällande ljudet, det som man från början trodde var pistolskott.

Polisen gjorde en analys av ljudet innan de la ner utredningen och den analysen säger att det kan vara bouleklot som smäller. Låter inte helt trovärdigt, hur skulle det vara möjligt?

Det är becksvart i skogen och det finns väl inga möjligheter att spela boule då?

Vad är det egentligen som händer där uppe i skogen, bakom hålet som går under vägen?

Ingen har tidigare löst frågorna runt Klotberra… men nu är det hög tid att göra ett tappert försök.

Vi måste hitta ett motiv, utan motiv kommer det aldrig gå att fälla någon.

Vi måste också ta reda på hur Klotberra gjorde… om det nu var han? Hur lyckades han föra bort så många människor utan att någon märkte vad som hände?

Det finns inga tecken på att vare sig Klotberra eller hans offer sa något, borde man inte som offer börja skrika och föra liv när man blir bortförd?

Vaktmästaren sa ju inget ens till sin fru som ändå fanns tillgänglig i telefon.

Slutligen måste vi också ta reda på varför ingen har kommit tillbaks? Alla är spårlöst försvunna.

Nu skall vi ta tjuren vid hornen, en gång för alla, vi skall åka dit och trotsa alla de avspärrningar som så länge stoppat folk att gå dit. Nu skall vi lösa Mysteriet om Klotberras försvinnande.

Vi går in i små grupper och hjälps åt så skall vi nog lyckas. Denna gång ger vi oss inte.

Lycka till!